LO behandlar oss S-delegater som om vi inte vore annat än deras röstboskap

Det är väldigt svårt förstå hur valberedningen med Ulla Gradéen i spetsen tänkte när den fastställde att Carina Hägg skulle hamna långt ner på s-riksdagslistan. Som delegat till valkonferensen i Vaggeryd är jag bekymrad över LO:s aggressiva tonläge där och hur de brast i att visa ödmjukhet inför oss demokratiskt ditsända delegater.

Oberoende av LO tänkte många avgöra riksdagslistans förstanamn genom sluten votering. Och om LO inte varit så hotfulla kunde mycket väl Helene Pettersson, Stockaryd ha varit riksdagslistans förstanamn och därmed berett Carina Hägg en plats högre upp. LO:s kandidat hade hamnat längre ner och stått utom räckhåll av en riksdagsplats.

Länets socialdemokrati är inte betjänt av en splittrande namnstrid, frågan är för den skull avgjord. Men i spåren av valkonferensen går det mycket väl för sig att uttrycka ett skarpt ifrågasättande hur LO påverkar valberedningar, styr upp partiet och föser delegater som om de inte vore annat än röstboskap. Det finns ändå gränser för vad en facklig politisk samverkan är värd när det blir så att partiet pressas till att offra en av sina tidigare mest kryssade och lägg därtill erfarna riksdagsledamöter, bara för att stryka makthavare på LO Jönköping medhårs.

Sättet som Carina Hägg hamnade på sjätteplats lämnar en besk eftersmak och det blir givetvis avgörande att hennes kryssningskampanj går bra. Visar väljarna återigen, att de vill ha kvar Carina Hägg i riksdagen, blir detta inlägg som ifrågasätter LO:s inflytande över nomineringsprocessen i partiet alltmer angelägen. För framtiden krävs i mitt tycke helt andra valberedningar som står stabilt oberoende i förhållande till just LO och mer har för ögonen vad väljarna önskar och kryssar.

Kommentar till Kalla Fakta - LSS

Kalla Fakta har gjort en god insats som lyft frågan till offentlig diskussion om hur många jurister det behövs för att bedöma en funktionshindrads hjälpbehov?

Tiden då man kunde vända sig till en kommun med ansökan att få hjälp enligt LSS tillhör nog det förgångna. Istället har Sverige fått ett fåtal riskapitalbolag inom handikappomsorgen som tecknar avtal med ensamrätt om att få ge assistans i utbyte mot att föra den enskildes rättsprocess mot kommunen. Rättsprocesserna som diskuteras drivs alltså av riskkapitalbolagen och de har ett odiskutabelt vinstintresse i processens LSS-beviljande utfall.

Man har ogenerat skapat en juridisk tummelplats (där folk sägs vara ”begåvade” och ”kompetenta”) men som på längre sikt bara kan innebära att allt mindre LSS sker inom den offentliga sektorn. För kommunernas andel av att erbjuda den mot samhället ej för vinst drivna assistansen krymper rimligen ju mer kommunerna slipar sina juridiska knivar mot de funktionshindrade.

Det ter sig märkligt att en vänsterpartist som Viveca Forell-Karlsson anammar systemet istället för att vara allmänt kritiskt sinnad mot företeelsen som sådan, den att funktionshindrades hjälpbehov på många håll övergått till rent fabulerande utsagor i juridiska spetsfundigheter?

Om merparten assistans och omsorg ska ges inom en framtida offentlig sektor vill det faktiskt till att de inblandade politikerna tänker över vart det inslagna spåret leder och att de i tid inser konsekvensen bara kan bli den att funktionshindrade tvingas in i allianser och avtal med riskkapitalbolag. För deras expertis har ändå en chans att avväpna kommunernas allt vassare knivar.

Så här tror inte jag som är socialdemokrat att framtidens välfärdsland för funktionshindrade byggs upp på vare sig bästa eller kostnadseffektivaste sätt. Ska riskkapitalet baxas ut ur välfärden måste det hela ändå börja med att det offentliga föregår med ett gott, trovärdigt och socialt ansvarsfullt exempel inom utredandet av hjälpbehovet. 

En god läkemedelsförsörjning blir i framtiden statlig angelägenhet

Centerpartiet beskriver i dagarna inrättandet av ett särskilt stöd för glesbygdsapotek som en ”stor framgång för partiet”.

Centerpartiet borde bedrövas att i regeringsställning ha avreglerat hela apoteksmonopolet med konsekvens av överetableringar och apotekskonkurser. I det avlånga glesbygdslandet bär nu även fortsättningsvis staten notan för att trygga det som Centerpartiet erkänner vara, ”en god läkemedelsförsörjning”.

Det sturskt nyliberala Centerpartiet har fått kalla fötter över att de små människorna på landsorten skulle komma i kläm om kapitalet och marknadskrafterna fått råda inom livsförnödenhet mediciner.

Jag hade imponerats om Centerpartiet presenterat en lösning för att dessa mediciner levererades hem till alla våra gamla och sjuka mot faktura, även de med betalningsanmärkning, förutsatt att de reglerar fakturaskulden till sitt apotek. Att vara gammal med en betalningsanmärkning och inte få ut sin medicin smidigt är väldigt kapitalistiskt, inte minst med tanke på att de genom skatter ska trygga läkemedelsförsörjningen i riket solidariskt med de som har det lite bättre ställt.

Centerpartiets glädjefnatt och fortsatta tro på den inslagna vägen säger rätt mycket och gör det lätt att vara socialdemokrat och istället vilja ha sådant som sjukvård, mediciner och omsorg inom offentlig sektor i framtiden. Kanske med en strävan att egenavgifterna bör försvinna. Alltså att ha insikten om hur farlig den inslagna privata vägen inom allt det här blir i förlängningen. Då är det bättre att tänka som åtminstone en hel del socialdemokrater fortfarande gör, ett ansvarstagande för hela landet, en viss generell välfärd utan att plånboken styr i sådant som sjukvård och mediciner.

Efter kort tid bekräftas hur tveksam avregleringen av apoteken är. Att det skulle bli så här haltande gick att förutse och därför går det anse politiken inte har varit särskilt vettig. Det hela höll på att få en stämpel om att vara ej socialt ansvartagande. Man kan le åt att det var just Centerpartiet som behövdes ställa allt tillrätta eftersom de haft ambitionerna att inom svensk politik bli de främsta ivrarna för just den oreglerade marknadens förmåga…

Migrationspolitiken behöver debatteras

I början på året publicerade ICA Kuriren en krönika av Katarina Mazetti som handlade om svenskhet. Hon tyckte bland annat Sverigedemokraterna borde ikläda sig bomberjackor och kängor för att lämna en rättvisande bild av vilka de är. Mazetti åstadkom en stormande debatt som har gjort det lite lättare att vara öppet kritisk mot hur migrationspolitiken hanteras.  Migrationspolitiken riskerar att leda till neddragningar inom skola, vård och omsorg, för någonstans ifrån skall pengarna tas.

I DN Debatt 9/8 skrev Bo Zander (s) m.fl. att ”Staten måste ta sitt ansvar och kompensera kommunerna för nationellt fattade beslut. … annars kan kommunala verksamheter ställas mot varandra när pengarna inte räcker till allt”.

Tidskriften The Economist 2/2 skildrar med intervjuer gjorda i Malmö, att för många somalier som hastigt hamnat i Sverige känns det som att ”vara på planeten Mars”. Kommunerna står inför svåra uppgifter ta dem om hand och att assimilera flyktingar som i vissa fall saknar skolgång till ett västerländskt samhälle och tänkande. Skolorna och inte minst barnpsykiatrin måste ges rätt mycket resurser utöver vad de har fått idag.

Omvärlden ser att Sverige håller på att misslyckas och diskuterar om den svenska välfärdsstaten kan vara på väg att i spåren av migrationspolitikens omkostnader försvinna?

Det är hög tid att migrationspolitiken blir en mer diskuterad fråga. För den handlar om helt andra saker, än hur många svenska röstberättigade Sverigedemokrater vi orkar med? Sanningen om alltsammans är snarare att välfärdsstaten är på väg in i långkonjunktur med redan många flyktingar här i ett utanförskap som vi har svårt att vända. Vi kan alltså inte ta emot hur stora flyktingströmmar som helst. Det måste Sverige göra klart i både FN och EU. Det är beklagligt att M och S alltför mycket undviker den känsliga frågan som alldeles för lätt övergår i beskyllningar om rasism och främlingsfientlighet. 

Färgspektrat

2012 får man i Sävsjö studera färgspektrat, 2013 får man bestämma och 2014 blir valet. På sin höjd är det att sitta i kommunfullmäktige i Sävsjö som kan vara intressant som allt verkar i dagsläget.

From the Middle East back into the real soil of facing the Swedish dairy farmer -- Arla has its challenges never ending

A Facebook group has been created around the theme: "Help -- the end is near for Swedish dairy farmers and milk."

The price of milk has now reached such low levels that the Kingdom of Sweden may loose a lot of its milk producers. One young farmer who participated in TV4 dating program back in 2006 called for a way to block delivery to the Swedish grocery stores so the Arla trucks can't reach them and unload the products.

Whether I should move to report on this particular idea is for others to decide, but it still illustrates the anger in younger men and women trying to run a little farm and make a living here on milk. The prices are too low and this situation can't be sustained. Equally I highlighted people on welfare have too limited money to buy food.

In my opinion it is not Arla that is the root of the problem, we have issues in the European Union and global markets in farm products. Arla is active on the global market and now they really face these younger and vocal men at home about not being able to make a living on farming and run farms held in famillies for several generations.

All I can say, these younger farmers may not be the intellectual elite here to go online and discuss certain aspects of global tariffs and trade. But they tend to know the real world type environment facing them in making a production, where markets and the EU in so many ways fails and turn its back on them.

It is also noted the younger farmers question the international expansion and direction of Arla, where it leads in the end. Regardless, Swedish politicians face a dire situation where the race may start in agricultural policy and what farming can hold as an occupation for the younger generation.

I believe the farming within the boarders of Sweden is strategic and important, so this farming issue is on my radar and something I plan to blog about, trying to sense in what the people say and what the issues before them are. I endorse Swedish milk, it is well produced and animals well treated, people abroad shoud consider the import of Swedish milk and dairy for certain values in the production.

Nässjö grand central station needs a Starbucks

The region around Nässjö is said to detract and not grow over the next ten years.

Still Nässjö has travel momentum with its grand central station, it is one of the main railroad hubs in Sweden.

Needless to say, the main news in Seattle last week was that of Starbucks Coffee -- http://seattletimes.nwsource.com/html/businesstechnology/2018781842_starbucks27.html

A company such as Starbucks Coffee would through its presence bring general growth dynamics to Nässjö and Sävsjö, not that people go to Starbucks all the time, but this overall feeling it would add to the railway station, that the green Starbucks Coffee sign shines there.

Starbucks Coffee should in my opinion become a regional top priority to signal growth and dynamics, forward and onward thinking.

Nässjö really has no branded restaurants at all and that is a problem for a city in its capacity of being a railroad hub and travel center. People also commute a lot into Nässjö so it is very clear this city through its railroad is the center here.